Idag är det rätt kallt ute, så jag har varit på biblioteket och lånat mig ett par böcker. Vissa böcker är som sånna där datastickor som man sticker in i bak på datorn, men istället sticker man in dem i sitt eget huvud. Och det är inte textfiler eller videoklipp eller så på dem, utan röster. Och de rösterna de liksom sätter sig fast i huvudet på en, och lägger sig som en hinna över ens tankar. Man hör plötsligt sina tankar dyka upp och försvinna i samma tonläge som just den där boken man läser. Just nu läser jag Räddaren i Nöden, så jag kanske borde svära lite mer om det jag säger ska vara trovärdigt. Den är hur som helst rätt bra, men den har en väldigt stark sån där förmåga att lägga sig som en hinna över allt jag tänker. Jag undrar om det märks på hur jag skriver nu. Jag tänker att det gör nog det. Men det skiter jag, för det är på sätt och vis en rätt trevlig röst att ha i huvudet.
Ibland tänker jag att det är mitt mål i livet på nåt vis, att hitta en röst som fastnar för gott, så jag slipper flyga fram och tillbaka mellan olika typer av vokabulär och tonlägen. Då kanske jag skulle kunna skriva en sån här blogg som faktiskt va intressant, med en sån där röd tråd i.
Förutom att vara på biblioteket och att hjärntvätta mig själv har jag idag hunnit med åtskilligt. Jag har pratat en del i telefonen och säkert ytterligare trasslat till min viktigaste mänskliga kontakt med mitt obönhörliga jävla närhetsbehov. Det förlåter jag nu mig själv för. Varsågod Andreas. Sen har jag köpt potatis också. Prins Willhelm eller va fan de hette. Trist när potatis har finare namn än en själv, va?
Häromdagen målade jag en tavla förresten. Den ser ut sådär som den där bilden överst i det här inlägget. Hej så länge allihop!
den är jättejättefin! asså verkligen!
SvaraRadera